Så mycket bättre...

Det har blivit en riktig vilovecka sedan det olycksaliga vurpan i tisdags. Nacken blir bättre och bättre, just nu tänker jag inte så mycket på det faktiskt. Den enda gång det gör riktigt ont är om jag ska lyfta något tungt. Skrapsåren börjar sakta men säkert läka, blåmärkena är kvar men har antagit en ny lite gulaktig färg. Cykling är jag fortfarande inte riktigt redo för (måste ge cykeln lite kärlek först) men imorgon får det bli ett löppass i alla fall...