Sömn...

Bra mat och träning i all ära men får jag inte sova ordentligt mår jag verkligen piss! Nu har ju Lillkillen tvingat mig att bli lite mindre "kinkig" när det gäller sömnen. De första veckorna löste jag det med att sova på dagarna då han sov men nu, när han inte sover lika långa stunder på dagtid blir det mer och mer viktigt att han sover på nätterna. Det har gått bra, riktigt bra!

Vi lyckades arbeta in en bra rutin och den lille myskillen somnade i egen säng 9 gånger av 10, efter lite mat och ett par vändor med muminspeldosan. Allt lugnt, fram till för en dryg vecka sedan.

Helt plötsligt gick det inte att sova själv. Han var inte hungrig, blöjan var torr, inget var fel, han ville sova bredvid mamma det var det enda som hjälpte. Jag sov som på nålar på en liten liten bit madrass (självklart skulle han ligga så nära mamma som möjligt).

Igår bestämde vi oss maken och jag, Lillkillen skulle sova i egen säng! Det tog tid, det gräts en del och jag kände mig som Mickan i Solsidan "jag buffar" :-) Men det gick! Ammade en gång på natten, la tillbaka honom i sängen och han somnade om (utan gråt och buff :-)) och sov till klockan 6. Underbart! Nu har han precis tagit sin förmiddagslur, i egen säng! Hoppas det här innebär slutet på en jobbig sömnperiod!

Nu i ro slumra in...Undra hur många gånger vi har lyssnat på den här melodin :-)